Solna kyrkogård

I äldre tid var Solna kyrkogård mycket liten. Den omfattade

bara det begränsade området mellan prästgården och kaplansgården. I och med att församlingsborna ökade till antalet under 1800-talet, följde också att kyrkogården måste utvidgas. Från 1860-talet fram till vår tid har den ena utbyggnaden av kyrkogården efter den andra ägt rum. Det nuvarande området öster om kyrkan planerades 1920 och stenmuren utmed Solna kyrkväg uppfördes som AK-arbete (arbetslöshet) under åren 1938-40.Den lummiga kyrkogården invid den gamla gråstenskyrkan har varit en eftersökt begravningsplats av även icke sockenbor. Den är rik på gravmonument, och många kända namn ur vår kulturhistoria möter oss på gravvårdarna. I skuggan av kyrkogårdens träd vilar tre diktare, Carl Jonas Love Almquist, C V A Strandberg (Talis Qualis) och Carl Snoilsky. Här har också den blide bibliotekarien och samlaren Carl Christoffer Gjörwell, Almquists morfar, fått sitt sista vilorum, och bland de lärde finner vi 1800-talets mest frejdade forskare i vårt land, kemisten Jöns Jakob Berzelius. Mitt emellan kyrkan och prästgården är falkenerarsläkten von Ramms gravvård. Den ryske ambassadören Peter van Suchtelen som byggde Huvudsta slott vilar under en hög minnessten intill kyrkan. På kyrkogårdens nyare del vilar bl a konstnären Olle Olsson-Hagalund och skådespelaren och f d Stocksundstorpsbon Edvin Adolphson.

Minneslunden på Solna kyrkogård invigdes 1971 och är smyckad med en staty av Björn Erling Evensen. Strax öster om kyrkan ligger det gamla kaplansbostället (kaplan=hjälppräst) som genom kyrkogårdens utvidgning har hamnat inne på kyrkogården. Huset uppfördes 1726 av tegel och har rusticerad ljusgul slätputs. En vindsvåning under brutet tak byggdes i början av 1900-talet - huset hade tidigare ett rakt sadeltak. Byggnaden är helt moderniserad invändigt och inrymmer lokaler för kyrkogårdsförvaltningen.

       

Solna kyrka byggdes på 1180-talet Vid den tiden var Solna socken mycket stor och omfattade vad som nu är Stockholms malmar, Djurgården, halva Lidingö och Sickla i Nacka.

Med den växande huvudstaden blev Solna i början moderförsamling till de flesta Stockholmskyrkor, alltså även Storkyrkan. 1529 vände emellertid Gustav Vasa på förhållandet, och Storkyrkan blev huvudkyrka. Solna kyrka byggdes som en rundkyrka. I Mälardalen finns bara ytterligare två rundkyrkor - i Bromma och på Munsö, men de är vanligare

i Sydskandinavien och på kontinenten. Tornet kunde fungera som skydd för människor och gods vid främmande anfall och hade ett skytteloft på taket Kyrkorummet låg i rundhusets bottenvåning, och inuti muren leder en trappa upp till de övre

två våningarna. Under de följande århundradena byggde solnaborna vidare på sin kyrka. Ett kor byggdes till på 1200-talet, och på 1300-talet blev den trånga rundkyrkan rymligare genom att ett långhus uppfördes. På 1400-talet utvidgades långhuset och dessutom byggdes vapenhus och en ny sakristia. Vid denna tid slogs också valven, och kyrkan dekorerades av målaren Peter med frodiga rankornament och bilder. Peter Målare har efterlämnat sin signatur i ett av valven i öster.

Hela kyrkorummet kalkades vitt under 1700-talet, och tyvärr har man bara lyckats restaurera mindre delar av den medeltida målningen. Målningarna i vapenhuset kalkades däremot inte över. De är utförda av Albertus Pictor och skildrar en döende människas kamp mellan det goda och det onda. Den ursprungliga ingången är den som går genom vapenhuset - här finns gångjärnskrokar och hål för bommar till dörren ännu kvar.

I kyrkan finns två träskulpturer från 1400-talet - ett Mariaskåp med välbevarade målningar på den kvarvarande dörren och en skulptur av Solnas skyddshelgon S:t Martin till häst, som anses vara gjord i Albertus Pictors verkstad. På 1670-talet skänkte rikskanslern Magnus Gabriel De la Gardie på Karlberg medel och inventarier till kyrkans förskönande. Till ny entré skänkte han den praktfullt huggna västportalen, som från början var beställd till Karlberg, och bekostade samtidigt en ny tornhuv.

Tornhuven har S-formad kontur och kröns av en lökformigt avslutad huv. Han skänkte också den tidstypiska altaruppsatsen, den rikt snidade predikstolen, bänkinredningen, ljuskronor m m och en minnestavla över Karl Karlsson Gyllenhielm. I kyrkan finns flera epitafier - minnestavlor - från 1500- och 1600-talen. Ett blixtnedslag 1723 förstörde den av De la Gardie donerade tornhuven. Ulrika Eleonora bekostade reparationen och lät också flytta in kyrkklockorna i tornet - de hade tidigare hängt i en klockstapel bredvid kyrkan. På 1700-talet tillkom också två gravkor, ett i öster efter greve Tomas Polus, bekostat av Ulrika Eleonora, och ett mot söder efter falkeneraren och krögaren Lucas Boogers, senare köpt av boktryckaren I G Lange. Den nuvarande dopfunten är snidad i trä av hovbildhuggaren Johan Liung 1750, liksom även nummertavlan som hänger ovanför den. Även under 1900-talet har kyrkan smyckats. Glasfönstret intill dopfunten är målat av Oscar Brantberg 1928 som ett minne över Olaus Petri. Norra fönstret av Arne Hellen från samma år föreställer en vandrande pilgrim och är tillägnad J O Wallin. Kormattan från 1971 är komponerad av textilkonstnärinnan Gun-Gun Malm och vävd på Kjoltygens vävateljé i S:t Martins stall. Axel Johnsons familjegrav Intill kyrkan finns tre små fristående gravkor. Omkring 1850 byggdes det norra åt Johan Wibom på Huvudsta, det södra byggdes 1873 åt Regis Cadier på Bergshamra och det västra 1909 åt Axel Johnsson. Det större gravkapellet, S:t Martins kapell, strax SÖ om kyrkan byggdes 1962 efter ritningar av Carl-Ivar Ringmar. Det är bl a smyckat med en bonad av Gun-Gun Malm.