Ibland kan en begravning anmälas "i stillhet", då avstår vi att besöka den. Du kan möjligen skicka ett kort med "vi tänker på dig" eller liknande. En enkel blomma kan också skickas men i övrigt görs ingenting. Gästerna till begravningen bör vara på plats en god stund innan. Tio eller femton minuter är lagom, men det är helt i sin ordning att komma en halvtimme i förväg. Ska du någon gång komma i tid, då är det vid en begravning. Inga ursäkter vid försening kan godtas, det är planering som gäller. När man anländer till kyrkan visar man respekt för den som är död genom att gå uppför altargången, stanna någon meter framför kistan och buga. Kvinnor kan niga lätt.

Därefter vänder man och går ner till sina platser i kyrkan. Detta är en gammaldags men absolut regel som man bör iaktta. Om de anhöriga finns på plats ser de gästerna och man visar dem respekt i deras sorg på detta sätt. Annars anländer de anhöriga sist och då de kommer in reser sig församlingen. Samma sak gäller när de anhöriga lämnar kyrkan först av alla närvarande. 

Placering
I kyrkan är ofta bänkarna till höger, sett från ingången, platsen för de närmast anhöriga, d.v.s. familjen och släkten. Detta är inget absolut och kan variera i olika kyrkor. Bänkarna till vänster är då till för vänner och arbetskamrater. Ofta visar en representant för begravningsbyrån tillrätta. Kanske står det någon från begravningsbyrån och visar var man ska sitta, då gäller det att följa dessa anvisningar.

Kistan
Om kistan bärs in efter gästerna, kommer den med fotändan först och alla reser sig när den bärs in. 

Defilering
När prästen går till främsta bänkraden för att hämta den som blivit ensam kan man sedan bara följa med. Oftast går man rad för rad fram till kistan för ett sista avsked. Man stannar upp, ofta i mindre grupper, kanske någon håller ett tal om inte avsked i tysthet önskats, har man en handblomma lägger man den på kistan och kan om man vill säga något ord till farväl.

Det är inget krav på att delta vid defileringen. En ritual som ibland förekommer, den har blivit mer vanlig på senare år, är att den som blivit ensam (änkan/änkemannen) går fram till kistan och ställer sig vid fotändan och tar farväl. Därefter går de ut ifrån begravningsrummet utan att sätta sig igen. Anledningen är att det ofta är så fullt med blommor så ingen kan ta sig runt kistan för en defilering. Det förekommer också att kistan bärs in samtidigt som de anhöriga kommer. Då bärs kistan först och sedan kommer kistan att bäras ut i slutet av akten för jordfästning. Då defilerar man inte inne i kyrkan utan först efter det att kistan sänkts ned i jorden.

Blommor
Det är bra att kolla om blommor är önskade i kyrkan. Det är det vanligen om inget annat anges i annonsen. Då skickas dessa i förväg av blomsterhandlaren, och de kan ordnas vid båren i förväg. Handblommor bärs numera av både män och kvinnor. Det är inget krav, men ses kanske som en gest. Handblomman läggs på kistan vid defileringen. Det även bra att bära med sig blommor eller krans, men kom i ännu mer god tid så vaktmästaren kan ordna med dessa vid kistan. Ett kort skall alltid finnas med blommor eller krans, t.ex. ”En sista hälsning, Tack för allt, Farväl”. Efter begravningen får de anhöriga en lista med blommor och gåvor så de kan tacka. Detta sköts av kyrkan via begravningsbyrån. Prästen läser ofta upp gåvor vid minnesstunden efteråt. Traditionellt har det ofta varit att man kan ha en blomsterdekoration ovanpå kistan. Numera kan man också se kistdekorationer som innehåller levande ljus som får lysa under hela begravningsakten. Släkt, vänner, arbetskamrater mfl kan uttrycka sorg och deltagande genom blommor eller kransar som läggs runt kistan eller sätts upp i kyrkans kor. Vid själva avskedet kan man använda en handblomma. Sker avskedet i kyrkan vid kistan så lägger man handblomman på kistan, och om avskedet sker ute på kyrkogården kastar man den lilla handblomman i graven som avsked. Förr var det vanligt att kvinnorna hade handblomma medan männen tog avsked endast genom att bocka som hälsning vid kistan eller vid graven, men numera är det vanligare att både män och kvinnor har en handblomma. Är det årstid för vilda blommor eller trädgårdsblommor har många med sig detta som handblomma vid avskedstagandet.
Det finns alternativ till de stora blombuketterna och kransarna om man vill hitta andra uttrycksformer i begravningen. Man kan använda sk. bårtäcke över kistan. Bårtäcket täcker hela kistan och man använder då inte någon blomsterdekoration på kistan. Bårtäcken brukar vara mycket vackra och konstnärligt utformade. Ett alternativ till stora och ibland kostsamma blomsteruppsatser i kyrkan, är att man skänker en gåva till välgörande ändamål. Det kan vara till någon förening, till fonder för forskning kring olika sjukdomar, eller annat. I begravningsannonsen kan de anhöriga ange något särskilt ändamål som stod den avlidne nära.

Minnesstund
I annonsen inbjudes det till minnestund efteråt. Begravningsbyrån svarar för anmälan. Det skall vara en enkel bjudning, i den dödes hem, eller hos nära anhörig alternativt församlingshem. Starksprit skall inte serveras, och inget överdåd. Färdigbredda smörgåsar med öl eller vatten och kaffe med tårta är alldeles lagom. Den närmast anhörige slipper vara värd eller värdinna, det sköter någon annan närstående. Och den som gör detta får ofta säga några minnesord om den som gått bort. Denne värd eller värdinna tackar också de närvarande på begravningen. Ta dig tid att stanna en stund, se det inte som någon brådska. Allt tålamod ses som guld för de anhöriga.

Tal
Tacktal för maten hålls inte vid begravning med minnesstund. Det kan givetvis förekomma tal till minne av den avlidne, dels några korta ord, en dikt eller liknande vid defileringen. Men även på minnesstunden är detta vanligt. Res dig INTE upp och knacka i glaset. På minnestunden anmäler man i god tid sitt eventuella tal. Det förekommer att anhörig inte vill att tal hålls, ¨å kan man förbereda det.